Homepage > Blogg > Handen på hjärtat…

Handen på hjärtat…

Jag lever sunt…jo men det gör jag. Jag har ett i alla fall relativt sunt leverne, jag tränar regelbundet både yoga och annan typ av träning. Jag tar hand om min kropp utifrån och in. Äter vad man skulle kunna kalla ”rätt”, jag tänker på miljön och tar hellre cykeln än bilen. Köper ekologiska varor i affären och närproducerat om möjlighet finns. Jag läser massor, inte alltid men just nu läser jag massor….utövar ahimsa och en massa annat som är omöjligt att radda upp här. Men i dag ställde jag mig frågan: Hur yogisk är jag egentligen?

Jag strävar efter att allt som oftast tänka goda tankar. Eftersom jag är starkt troende på karma och har ibland (har jag hört) näst intill faktiskt osunt tänkande av goda tankar om nu det låter vettigt..

Men med handen på hjärtat… idag var jag inte yogisk i mitt tänkande…eller agerande. Men då kommer nästa fråga och det är inte helt oviktigt: hur yogisk ska man egentligen behöva vara när någon har brutit totalt mot all bil-etikett och ställt sig på min parkeringsplats!

Bara genom att skriva just den raden med fetstil gör mig ju direkt o-yogisk kan tyckas men då skulle ni hört mina tankar när jag gladeligen kommer inkörandes med min lilla röda bil och ser, hör och häpna, en LILA ännu mindre bil på min parkering!

Jag som annars brukar vara en väldigt tålmodig människa med ett öppet sinne och en förmåga att kunna tänka runt problemet, att något ju måste ha hänt för att någon ska ha ställt sig där… misslyckades totalt med att gå den vägen i dag. Ilsket svor jag, inte bara i tanken utan högt för mig själv och gasade genast iväg för att kolla upp numret till parkeringsfolket! Vad nu de skulle kunna göra men ringa tänkte jag minsann. Tror ni någon svarar? Nej – men man fick gärna lämna ett meddelande. Jag var ju då redan fast i det något o-yogiska träsket och fortsatte genom att tala in ett inte helt milt meddelande på deras svarare. För säkerhets skull så ringde jag upp en extra gång.

Sen ställde jag min lilla bil demonstrativt snett bakom den ännu mindre lila bilen så att han/hon minsann inte skulle kunna komma därifrån. Rafsade fram ett papper från handväskan och penna från handskfacket och skrev med stora ilskna utropstecken ”Du står på MIN plats!!!!” (jo jag tog i med 4 utropstecken för att vara riktigt säker på att ägaren till den pyttelilla lila bilen verkligen skulle inse hur upprörd jag var och hur fel han/hon gjort)

Sen skrev jag att jag finns hemma till kl 18 så om han/hon behagar komma ut före dess finns jag tillgänglig på nr….. och om inte så grattis till min plats där du får stå hela natten.
Inser ju nu att det här är ganska dålig karma, men jag kunde helt enkelt inte låta bli.
Just då kom det utrusande en kille som ropade STOPP över halva Täby. Felparkering helt enkelt och där hade jag ju världens möjlighet att återvinna lite karma och ta tillbaka yogin i mig. Men näpp… den goda yogin i mig var som bortblåst i detta ögonblick och jag spände ögonen i denna stackare som faktiskt inte bad om ursäkt men sa att det var ett misstag åtminstone.

Hur kunde det bli så där frågar jag mig nu….?

Kan även den godaste yogin med annars alltid de bästa intentioner i sinnet bara tappa allt för en stund?

Och i så fall – är det okej? Nu sitter jag ju här i köket och mår faktiskt lite dåligt över att jag inte kunde le mot honom och säga att ”det är okej” … för han kom ju efter 5 min och det är ju inte så farligt…

Tänker att även solen har sina fläckar och jag mår ju dåligt av det nu i efterhand så det kanske betyder att jag blir förlåten av universum och att jag slipper drabbas av dålig karma..planerar ju dessutom att dricka ett glas vi i kväll och hur yogiskt är det då? Hur många o-yogiska saker kommer man undan med på en dag?

Men handen på hjärtat… hur yogisk är du?

Lämna en kommentar