Homepage > Blogg > ”like the sand in the hourglass…”

”like the sand in the hourglass…”

Så många tankar om tiden… Så mycket som har sagts och så mycket som finns att säga…allt från kloka och snusförnuftiga fraser som ”att den som väntar på nåt gott…” ja hur är det egentligen med det förresten?
Den som väntar på något gott, väntar man alltid eller aldrig för länge? Själv är jag en otålig själ och vill helst inte vänta alls. Jag vill NU! Helst nyss om det gick 🙂
Det sägs att tiden läker alla sår…det svåra med tiden är att man inte vet hur lång den är!
So what om tiden läker alla sår om tiden är jätte lång! Hur mäter vi det? Hur mäts den tiden?
Måste vi alltid mäta tid i timmar, sekunder eller ljusår? Kan vi inte mäta tiden i kyssar, skratt, koppar te eller varför inte drömmar? Hur många drömmar går det på ett år?
Som liten, riktigt liten, hade vi inget tidsbegrepp. Då fanns verkligen bara här och nu. Det går inte att förklara för ett litet barn att tomten kommer om 1,5 månad. Det går inte att säga att ”du får inte godis nu men på lördag” För att inte tala om alla bilresor:
-”När är vi framme egentligen?”
-”Om 2 timmar”
-”hur långt är 2 timmar?”
ja då är vi plötsligt där att vi måste se tiden som något annat…då blir tiden till drömmar eller fantasier, som kakor från en kakrulle.. ”när rullen är slut… DÅ är vi framme…”
Och klockan som går och går men aldrig kommer till dörren! Det är ju rätt förfärligt. Att tiden bara går men man kommer aldrig fram till dörren man vill öppna! Vem kom på den frasen?
Tiden ser ju heller inte lika dan ut jämt. Ibland segar den sig fram och ibland går det så fort, så fort. Vad beror det på? För en minut är ju trots allt alltid en minut. En sekund tickar ju hela tiden med samma mellanrum, ändå uppfattar vi det så olika. Så eftersom tiden egentligen inte existerar så kanske det är något som bara känns?
Jag har slutat bära klocka…det var rätt längesen i och för sig. Det finns ju alltid någonstans där man kan läsa av vad tiden är om den nu inte är här och nu.
Följande kan man läsa om tiden i wikipedia:
”Den gängse synen på Big bang är, att även tiden skapades då. Men vår förståelse av tiden är ganska trevande och skakig. Och mer intressant blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före?”

Kommentarer

  1. Av Veronica Ingberg den 12 november, 2010 kl 10:18 f m

    Mycket tänkvärt. Ibland är tiden ens bäste vän, ibland den värste fienden. Vore härligt att vara barn igen 😉

  2. Av Malin den 12 november, 2010 kl 3:59 e m

    ja tänk att få mäta tiden i choklad eller drömmar!! 🙂
    kram vännen!

Lämna en kommentar